Jon Olufsson antogs som rotens första soldat 1682. Han deltog vid slagen Retusaari 1705.

Bengt Hultman Pehrsson hette den följande soldaten. Han dog vid ett slag vid Helsingborg 1710.

Oluf Boll Börgesson antogs 1710. Död i Wissmar 1713.

Jöns Hultman Ericksson antogs 1714 och dog följande år på en sjökommendering.

Johan Dunder var rotens soldat 1715 - 1717.

Per Kråka kom 1717. Dog i Bohus Lehn, Bohuslän 1718.

Joen Skiäning Nilsson 1719 och beviljades avsked 1736. 17 år!

Anders Ryman antogs 1741, men slutade samma år.

Per Frisk Claesson antogs 1741 och var kvar i 14 år då han 1755 vid 32 års ålder avled av lungsot.

Sven Örtegren Persson 1757. Deltog i flera slag i Pommern. Skadad och fången i Passewalk. Utväxlad 1761 och beviljades avsked 1768 p.g.a att han var svag och sjuk.

Bengt Örtegren Andersson antogs 1769 och var kvar till 1785.

Sven Möngren kom 1786 och var kvar i 22 år. 1790 var han med i den svenska hären i Lovisa stad, Finland. Han bröt ett ben 1805 och ”ställdes på förbättring”. Tre år senare var han sjuklig och beviljades avsked. I hans ställe önskade roten hans son

Lars Friis, som kom 1808 och snabbt avancerade till jägare.

Bengt Boo antogs 1809 och blev kvar i 25 år. Under den tiden deltog han i de svenska fälttågen 1808, 1809, 1813 och 1814.

Tjänat väl, men var nu bräcklig och mindre stridbar. Avsked 1833.

Johannes Boo Andersson blev soldat 1834 och beviljades avsked 1853. Han hade då varit soldat i 20 år. Skadad i tjänst.

Samuel Hero skrev på soldatkontraktet 1854 men rymde efter två år.

Gustaf Wilhelm Wadell född 1835 08 01 blev rotens soldat 1857. Han var gift med Maria född 1839 10 26, som dog i Slätthult 1923. De hade 7 barn. Gustaf slutade som soldat 1890.

Alfred Hultén antogs 1890, men rymde till Amerika följande år.

Karl Alfred Bodell kom 1895 och står kvar som soldat vid Mantalskrivningen år 1900 trots att han då är bosatt i Borås.