Anders Häll Svensson var rotens första soldat. Han antogs på hösten 1696 och avled efter 10 års tjänst 1706.

Oluf Dahlbo kom 1797, men slutade efter tre år.

Anders Bäckelin Håkansson antogs 1710 och slutade 1714 i samband med att han blev Korpral.

Pehr Hägman Håkansson började 1714 och slutade 1741 efter 27 års tjänst.

Sven Hägman kom 1742, men dog efter kort tid i Finland.

Johan Hägberg Larsson antogs 1743 och blev kvar i 20 år. Han var med i olika fältslag i Polen. Vid 45 års ålder var han ”gammal och orkeslös. Till krigstjänst oduglig. Får avsked och som han väl tjänat, är fattig och utan näring föreslås han till enkelt underhåll.” (pension)

Nils Starkotter kom 1770. ”Försvinner ur rullorna 1785”

Ingemar Ståhl antogs 1788 och dog i Finland 1790.

Anders Hägg kom 1791, men två år senare ”kunde inte godkännas”..............

Jonas Leijon antogs 1793 men fick sluta denna tjänst 1801 med anledning av att han avancerade till rustmästare. Han fick behålla sin rote-lön. Begärde och fick avsked 1805.

Anders Hult kom 1807 och var kvar i fem år. 1812 blev han ”kasserad för liderlighet och återbetalar till roten hela legan” Anders Hult var född i Toarp 1777 och hans hustru Maria 1787 i Tvärred, där också de fem barnen var födda.

Trosshäst fick roten hålla under åren 1812 – 1816

1816 – 1832 är ”roten vacant och vakansavgiften anslagen till officers lön.”

1832 - 1900 är vakansavgiften anslagen till Furirs lön.

Det fanns alltså ingen soldat på denna rote från 1812.